Gossen recenserar: Kattfesten av Siri Ahmed Backström

Är det inte konstigt att det bara är vuxna som recenserar barnböcker? Där sitter vi på våra höga hästar och bestämmer vad som är god litteratur för de små, med glasögon färgade av sånt som är hypat just nu. Jag är en storkonsument av bilderböcker. Jag har läst för min son varje kväll sedan han var fyra månader. Jag själv älskade barnböcker som liten och kunde gå ensam till biblioteket efter skolan och sitta där och läsa. (Så småningom ledde mig det intresset till en examen i illustration från Konstfack, men det är en annan historia.) Min smak som liten – och min sons smak – är inte alltid samma som de böcker som hyllas i tidningarna. Min son är tydlig med vad han gillar och inte gillar. Därför tänker jag hädanefter låta honom recensera det vi läser. Jag tror det ger en mer rättvis bild av vad som går hem hos barn än vad en tant som pluggat litteraturvetenskap säger.

Bildspråket är det första barnet läser av, därför kommer fokus ligga på främst illustrationerna i recensionen. Texten ska såklart främst rikta sig till barnet, men det ska också vara roligt för vuxna att läsa. Annars drar man sig för att läsa. Ett tecken på att boken gått hem är att gossen vill läsa den igen nästa kväll. Därför krävs det ett par läsningar för att bilda sig en uppfattning om hur pass bra boken egentligen är. Tröttnar man snabbt eller lever den länge?

Kattfesten

Först ut i denna resa får bli en recension av Siri Ahmed Backströms Kattfesten (Urax förlag). Boken handlar om två barn som ska köpa en katt av en farbror. De har anordnat en fest hemma för katten och är spända på att få visa upp den för kompisarna. Men snart förstår de att farbrorn inte har någon annan här i världen än den där katten. När han plötsligt blir sjuk inser barnen att han behöver katten mer än dem. Det slutar med att de åker hem tomhänta och har fest i alla fall, för ”det finns väl fler katter i världen”. Slutet gott, allting gott.

GOSSENS RECENSION

Vid första läsningen ser han direkt att farbrorn inte vill skiljas från sin katt. Jag behöver inte ens läsa det.
– Stackars farbror, han saknar katten! ojar han sig.
Det är smärtsamt att se att farbrorn är ledsen. Jag får nästan inte läsa vidare för att tanken på att katten ska försvinna är så sorglig. Han tycker att barnen är SÅ dumma som tar katten från farbrorn. Gossen sitter på helspänn när farbrorn plötsligt blir sjuk och ambulansen kommer. Vilken lättnad sen när barnen ångrar sig, ger tillbaka katten och allt slutar lyckligt.

Kattfesten

Kvällen därpå vill han läsa Kattfesten igen. Det är ett gott betyg. Den här gången är han lugnare eftersom han vet att allt blir bra i slutet. Han minns redan fraser och kan citera vissa meningar innan jag hinner läsa dem. Det tycker jag är så intressant. Han har verkligen lyssnat på berättelsen fastän han varit så inne i bilderna. Han verkar också gilla ansiktsuttrycken hos karaktärerna, pekar på dem och hittar på vad han tycker de ser ut att säga. Många ljudeffekter när ambulansen kommer också.

Kattfesten

Tredje kvällen är han mer okoncentrerad. Nu verkar det mest intressant att bara göra ljudeffekter. Han har sina favoritsidor och det är när barnen pratar eller gör miner. Nu uppehåller vi oss mest vid uppslaget med festen och han för en massa konversationer mellan festdeltagarna. Det stör honom lite att inte alla är utklädda till katter. Ja, rätt ska vara rätt, det är ju ändå en kattfest.

Kattfesten

Min reflexion
En eloge till Siri för att hon lyckats fånga farbrorns känsla i ansiktsuttrycket så pass väl att en 4-åring kan läsa av det direkt. Jag tycker också mycket om de färggranna illustrationerna. Det är tydligt, enkelt men ändå fyllt av känsla. Jag fastnar för detaljer som den ena flickans blick, den andra flickans mun som pratar, farbrorns mjuka hår i pannan. Jag tycker om den enkla texten och att barnen talar som ett ”vi”. Jag tycker samspelet mellan text och bild fungerar väl och allt känns genomarbetat. Det moraliska dilemmat och de starka känslorna kring det ligger på en lagom nivå för en 4-åring. Lite ambulanser, kalas och gulliga djur på det kan inte gå fel. Stort plus för att det finns fler hudfärger än bara en också och att ambulansföraren är kvinna.

Gossen vill läsa den varje kväll den senaste veckan och det är ett högt betyg. Just nu får den 4 av 5, men vill han återkomma till boken under en längre period lutar det åt en 5:a.

Betyg: 4 av 5 fiskpinnar

Finns på Bokus eller Adlibris.

Vecka 15 via tingen

ginkgo
Min önskan har äntligen blivit uppfylld. Jag har velat ha en ginkgo (ginko? gingko?) i flera år och nu har jag en liten planta i min ägo. Hittade den på tradera under benämningen ”Kinesiskt tempelträd”. Må den växa sig stor och frodig.

trasmatta
Jag snodde med mig en gammal trasmatta från vinden i stugan. Nu ligger den nytvättad i barnrummet och gav genast lite mer liv och själ dit.

lapp
Den här lappen låg tappad i en trappa ute. Den är så gullig. ”Alex påsk 2018. 1) Få bra betyg i studion. 2) Bli mer social. 3) Spela inte mycket. 4) Få en tjej (?) (Cornelia Karlsson). Flytta till Stenhamra. Få kompisar.” Tyckte det var som en sammanfattnig av tidig tonår.

uppläggningsfat
Pryl nummer 2 jag snodde med mig från stugvinden. Ett av mormors gamla uppläggningsfat.

frances
Jag läste äntligen Joanna Hellgrens ”Frances”. Varför har jag dröjt så länge? Den var lika bra som alla säger.

Mer:

Det här avsnittet om vem som har rätt att kalla sig tjock i En underbar podd.

Elsas hus på Gotland. Älskar att ta del av allt hennes fix med det.

Denna drös med tips hos Trendenser på hur man underlättar vardagen för småbarnsföräldrar.

Precis så här känner jag också. Andrev Walden förstår mig.

Att göra knoppar av pussel

Det låg ett gammalt knoppussel och skräpade i en garderob. Samtidigt behövdes fler hängare i barnrummet för diverse småprylar som används för utklädnad. Jag tänkte att pusselbitarna skulle funka för upphängning. Knopparna var stora nog för det.

Untitled
Jag hittade upphängningsöglor på Kreatima.

Untitled
Bara att fukta det vita och klistra på.

UntitledSmåspik i väggen och sedan hänga upp. Klart!

Önskelista: konst, figuriner och gamla slitna skåp

Om man ändå hade en förmögenhet och ett slott att fylla med vackra saker. Tänk vad mycket onödigt man skulle investera i. Vilken tur att jag bor i dyr hyresrätt i en förort och måste hålla i slantarna, så att jag kan fönstershoppa på nätet istället när andan faller på. Här är en drös prylar som auktioneras ut just nu. I mitt huvud har jag möblerat så fint så fint med dem här hemma.

Det gamla dockskåpet från tidigt 1900-tal är en riktig dröm. Någon gång i framtiden måste jag ha ett eget att pyssla med.

– Jag vill också ha mer konst på väggarna hemma. Gärna en vägg med bara porträtt. Här en oljemålning av Ellinor Taube från 1967.

– Blomstermotiv i milda färger är jag också svag för, precis som gouachen av Stina Sunesson, också daterad -67.

– På bordet vill jag ha den räfflad vasen. Den ser lika organisk ut som en växt, lika tjusig som en skulptur. Gjord av Pia Rönndahl för Rörstrand och heter Azalea.

– Skulle inte typ allt porslin bli fint i det här svarta hörnskåpet från 1800-talets första hälft? Jag tror det.

– Något jag vill ha mer av hemma är figuriner. Sedan många år har vi bara en stor gipsbyst stående på golvet. Vi fick den av en kompis som flyttade och han hittade den i sin tur i en container på Konstfack. Komplett med färgfläckar och sprickor. Jag kompletterar gärna med dessa små skulpturer gjorda av Christian Eriksson, Carl Eldh och David Wretling.

Matisse passar i alla hem. Jag tycker särskilt om hans enkla teckningar.

– Jag har börjat gilla den här lampan av Josef Frank sedan jag sett den i diverse miljöer och insett vilken mysig stämning den skapar. Den är inget jag skulle falla för i vanliga fall, men smaken utvecklas ju ständigt. Åtminstone min.

Silverspegeln är typ det finaste jag sett. Den ser ut som en brosch eller en silverbricka. Eventuellt gjord av Carlo Camusso på 50/60-talet.

– Slutligen, det blå pottskåpet i gustaviansk stil. Det skulle vara så fint i barnrummet. Troligtvis utan potta för det går inte hem hos oss, men man kan ju alltid skämta om att man skitigt i det blå skåpet. Typiskt skämt som funkar på 4-åringar.

Det var all fönstershopping för den här gången!

Foto: Bukowskis

Längdskidor, vurpor och djurspår

islandströja

Det är vinter, mycket snö och samtidigt sol. Det behövs ingen jacka, tjocktröja räcker. Perfekt väder för att åka längdskidor.

snödriva

Det här har jag längtat efter i flera år! Att ha snö som går upp till bröstet och som slukar trädgårdsstaket. Man får klättra upp i drivorna för att kunna åka skidor på skaren.

längdskidor

Ett tips till alla som grubblar för mycket: åk längdskidor. Det finns inte tid för grubbel. Allt man tänker på är glittret i snön, djurspår, skoterspår, vilken väg man ska ta och att försöka hålla balansen. En lektion i att leva i nuet, alltså.

vitt hus

Vackra hus och gårdar passerar vi förbi. Och jag vet efternamnen på dem som bor i flera av dem och deras släktingar finns med i våra gamla fotoalbum hemma. Det är skönt att känna igen ansikten.

djurspår

Tassavtryck över hela täkten. Vad är det här för djur? Rätt stora avtryck som ibland såg ut som små barnhänder, ibland tulpaner. Gissar på något hunddjur. Typ en vanlig, stor familjehund, men man vet ju aldrig? Det finns både varg, björn, räv, lodjur, utter och bäver i krokarna. Vi såg många hundspår som var lätta att tyda men de här skilde sig något.

å

Ån i mitt hjärta. Den är för mig förknippad med släkten, barndomen och den fasta, flytande punkten i mitt liv. Det finns lax där i. Jag stod en stund och funderade över det märkliga i att den där andra fisksorten inte heter ”brax” utan ”braxen” i bestämd form, när lax ju bara heter lax? Sen släppte jag den tanken och la det hela bakom mig.

glänta

In i dungen. Det tog inte lång tid innan jag trasslat in mig i diverse grenar och lagt mig pladask raklång med skidutrustningen pekande åt alla väderstreck.

sola i snö

När vi snubblat färdigt la vi oss ned frivilligt en stund i en glänta och solade. Det var nästan t-shirtväder.

bäver stock

Hemma efter ett par timmar. Den här björkstocken har en bäver knaprat fram åt oss. Min bror hittade den vid ån intill en massa bäverspår. Vet inte om vi ska göra ved av den eller spara den som ett minne. Den är ju fin som den är.

påsktårta

Senare. Mamma gjorde sin 70/80-tals-påsktårta med burkpersika. Smarrigt.

Överlag har vi haft en väldigt avslappnad påsk. Vi orkade inte ens sätta upp fjädrar i buskarna, det fick bli några tuppdekorationer på bordet bara. Det är familjehänget och vilan som räknas. Jag är glad att jag fått röra lite på mig efter allt stillasittande framför datorn på jobbet. En av de andra dagarna klättrade vi uppför slalomberget i närheten. Målet var att ta en kaffe på toppen. Jag och gossen åkte sen på rumpan hela vägen ned för branten, medan stackars mamma höll på att slå halvt ihjäl sig när hon klättrade ned.